På senaste tiden har mina tankar varit väldigt känslosamma..
Jag vet inte vad det är som egentligen hänt som fått det att bli så..
Kanske är det saknaden av det man verkligen hade..
Saknaden av att stå någon så nära igen..
Jag har ALLTID haft nära vänner och för det mesta väldigt nära vänner..
Ja vad är då problemet undrar ni säkert!?
Jo alla väldigt nära vänner jag har haft har varit killar..
Jag har ALLTID haft väldigt lätt för att hitta "den där bra känslan"
med just killar..Och tyvärr har de alltid slutat på samma sett..
De har fått känslor men inte jag..
Jag har inte ens märkt av de medans alla runtomkring tydligen gjort de..
Jag kan inte själv förstå hur jag kunnat vara så blind.
Hur jag inte kunnat se det komma..
Jag har dessvärre förlorat de här bra nära vännerna pga de..

På senaste tiden har jag börjat känna saknad efter just dem..

Ja inte efter EN person.. Han kan ta sig någonstans!
För så illa som han gjorde mig,de kommer jag aldrig förlåta..

Men de två jag verkligen kom närmast.. A&M..
Jag saknar det där att kunna prata om allting..
Kunna ringa vilken tid på dygnet som helst..
Inte ha något vettigt att göra så man bestämmer träff,
och ser en film eller bara umgås tillsammans..
De långa samtalen in sent på natten om allt och ingenting..
Jag saknar närheten vi fick!!

Ja nu vet jag att alla förändras och att alla går åt olika håll..
M har jag iaf fått träffa igen efter alla dessa år som vi inte setts..
De är rätt roligt de där med tanke på att vi faktiskt bott i samma stad under
den långa tiden vi inte setts.. Hur kan vi ha missat varandra egentligen..

A träffade jag för snart 5år sedan på en biograf här i stan,
men sen dess har han försvunnit och jag kan ärligt talat inte hitta honom
någonstans.. Han är bara "puts väck"
Skulle vara roligt att försöka få upp kontakten med honom igen!
( Om han vill vill säga!? )

M måste jag säga är nog den som de känns mest i hjärtat att ha förlorat..
Jag vet inte vad de är..men bandet vi hade går inte att jämföra med de andra..
Någonstans i bakhuvudet ropar någon själsfrände och det är nog de perfekta
ordet för vår "relation".. Om man ses efter så lång tid men även då känner på
samma sett som då,att man kan prata om allt med varandra..
Ja då finns de nog bara ordet själsfrände som passar in där..
Jag har nog aldrig öppnat mig så mycket för någon som för dig!
OM du mot förmodan skulle läsa de här så vill jag att du ska veta att du
alltid kommer ha en stor plats i mitt hjärta!

Missförstå mig inte nu jag älskar min familj och mina barn betyder allt för mig.
Jag känner bara att de är något som saknas i mitt liv..
Och som sagt så har de här känslorna börjat komma upp istället..
Jag vet inte hur jag ska tolka dem och hur jag ska reagera..

Oj vad personlig jag blev nu känner jag.
Brukar inte vara så personlig i den här bloggen utan i den låsta..
Finns alltid folk som skriver en eller annan dum kommentar..
Men jag testar iaf. så får vi se..



"Livet är inte alltid så lätt.."