Känner för att skriva av mig lite och detta kan kanske bli lite djupt.
Detta är vad jag tänker på och hur jag funderar.
Jag vill inte ha någon negativ respons till detta,
då det finns vissa personer som skriver elaka kommentarer ibland..
Dessa undanbedes!


Imorn är det måndag och måndag är = läkarbesök kl.13.00.
Innan dess ska vi till Biltema en sväng och kikar då även in på Ikea.
Imorn är första gången på väldigt,väldigt länge som vi har pengar båda två.
Det känns jättebra och framförallt eftersom vi kanske får tillökning på tisdag.
Känns bra att göra något innan läkarbesöket.
Få tänka på annant.
Kommer vara så nervös inför det hela imorn,
och mina tankar kommer inte vara på något annat ställe.
Jag hoppas att maken och sonen kan få mig på andra tankar,
få mig att tänka på annat.
Förhoppningsvis lyckas de rätt bra med det.
De brukar kunna göra det! =))

Inatt har det inte varit mycket sömn.
Drömmer konstigt och har lite ont igen.
Inte det vanliga onda utan en helt annan sak.
Har en nerv i kläm troligtvis på högra skinkan.
Hade det i början av graviditeten och nu har den kommit tillbaka igen.
Så typiskt att det ska vara på höger sidan allt kommer.
Har så ont att jag knappt kan gå och får knappt på mig kläder..
Detta är inte roligt alls!
Att ta på sig skorna går inte alls..
Tur att man har en underbar make som hjälper än.
Vad skulle jag göra utan dig babe?

Angående den "vanliga" smärtan så har den inte visat sig på samma sett än,
och jag hoppas att den inte kommer göra det heller.
Har haft småont till och från och framförallt vid kraftiga sammandragningar,
men som tur var har de smärtstillande tabletterna hjälpt mig mycket.
Ska se om tabletterna kanske kan hjälpa mot den onda nerven också.
Men nu börjar de starka som jag fick från sjukhuset ta slut.
Så hoppas verkligen att de inte kommer något mer nu..
Panodil har jag,men de hjälper inte mycket när smärtan kommer.

Så som jag känner de vill jag ha graviditeten klar nu.
Man ska njuta av sin graviditet,men det är tyvär de minsta jag gjort nu mot slutet..
I början var det underbart,jag älskade att vara gravid och se magen växa.
Känna de första rörelserna,känna första sparkarna,se magen kulla upp sig sådär
när du ligger och trycker som en boll. Det finns inget härligare!!
Tyvär har det inte varit lika underbart sedan smärtan kom.
Tankarna har varit på andra håll.
Varit orolig,nervös..ständigt tårögd..
Sedan att de hänt en massa grejer imellan har inte gjort saken bättre.
Har haft sådan press på mig,och detta har gjort att jag brutit ihop.
Inte brutit ihop framför andra utan inom mig själv.
Jag är expert på det området tyvär.
Har svårt att dela med mig av mina känslor..
Detta har gjort att jag mått dåligt både psykiskt och fysiskt,
men har fått spela upp en fasad för de jag träffat...
När man sedan försökt förklara varför man t ex tackade nej till en fest,
känns det som att man bara fick negativ kritik tillbaka.
Som att det inte räckte...
Hur ska man få folk att förstå hur man mår eller hur man mått!?

Det har varit mycket nu runt omkring som sagt..
Både ekonomiskt,ovisheten och allt som hör till.
Detta har tärt på vårt förhållande och vi gled ifrån varandra där ett tag.
Vi gick som i dvala och lät förhållandet gå på,medans det inte hände något..
Vi stod stilla helt enkelt.
Var mycket tårar från min sida och försökte jag visa de,
kändes de som att jag "pushades iväg",som att han inte förstod.
Visst är inte så lätt för honom att förstå mina tankar kring det hela,
det förstår jag. Det är inte han som är gravid,som bär på ett liv,
det är jag som gör det.. Och med alla hormoner i kroppen,blev det säkert värre.
Vi hittade varandra när det lugnat ner sig igen,
och han har verkligen stöttat mig,försökt förstå.
Detta älskar jag honom för!
Dock finns det fortfarande en "spärr" mellan oss som kommer upp då och då,
framförallt när irritationen kommer upp.
Det märks så väl, även fast man vill förneka det.
Att vi sedan har en helbusig snart 3åring här hemma,har gjort saken både negativ
och positiv. Han har fått oss att kämpa!
Han har verkligen varit mitt ljus min lilla älskling!
Kärleken för sitt barn går inte att beskriva.
Jag älskar honom högt!

Jag hoppas allt kommer gå bra imorn och att vi får en tid till på tisdag.
Allt kommer bli så mycket lättare och bättre.
Längtan är oerhörd nu efter dig!
Minsta lilla rörelse får mig att slappna av och le.
Vi älskar dig så mycket du lill* därinne!

Dock har vi stött på ett till problem,
finns det mer problem tänker ni säkert!?
Vi vet inte hur vi ska göra med vår lille bus på tisdag.
Han har dagis på dagen,men sedan vet vi inte...
Min mor jobbar kväll,t:s mor är inte hemma,bror har träning på kvällen.
Vi vet inte vem vi mer kan be om hjälp!?
Det löser sig säkert.. Det brukar det göra.

Avslutar detta långa inlägg med att säga:

Älskar er av hela mitt hjärta Tommy och Liam.
Ni betyder något så oerhört mycket för mig!
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥